Plötsligt händer det

Stormvarning.

Inget vidare trevligt ord egentligen. Bor man inne i stan så betyder det kanske att det kommer blåsa lite extra när man ska gå till bussen men bor man på landet som vi gör så innebär det så gott som alltid strömavbrott, ibland kortare och ibland längre.

När jag skriver detta har strömmen varit borta i sju timmar - själv har jag legat vaken hela natten och lyssnat på stormen som gjort sitt bästa för att slita vår villa i bitar men, ta i trä, så har allt suttit fast och inga träd har rasat över hus eller lada. Åtminstone inte ännu.

Vårt primära värmesystem är modell bergvärme och därför går det givetvis på el och när jag skriver detta har vi ganska precis 17 grader varmt i huset. Således dags att elda - och det ordentligt. Vedkaminen i vår stora hall får jobba extra och vedspisen i köket visar sig nu från sin bästa sida då vi inte bara värmer upp köket, som är drygt 25 kvadratmeter stort, utan också det anslutande TV-rummet där ungarna sitter under filtar och försöker spela Minecraft på sina iPad utan att ha något Internet. Jag undrar för ett ögonblick om detta blir generationen som bara tar Internet för givet precis som min generation bara antar att det alltid finns rinnande vatten i kranen.

Uttryck som “Internet of things” ter sig ganska skrattretande i en sån här situation när det är 5-6 minusgrader ute och vi värmer oss enbart tack vare elden.

Vedspisen i köket får utöver detta också värma vatten, och det av två anledningar. Dels för att varmt vatten är trevligt när man exempelvis vill dricka te, och givetvis också för att uppvärmt vatten genererar värme under ganska lång tid. Man kan säga att jag väntat på att något här ska hända i några år nu - ett längre strömavbrott är ganska jobbigt när man bor som vi gör och därför har jag inte bara samlat ved under många år utan också sett till att jag har botar som är lagom stora inte bara för vedkaminen utan också för vedspisen som behöver mindre och kortare bitar ved. Således är det kapat, klyvt, sorterat och staplat så det är lätt att komma åt.

Vi har flera så kallade powerbanks, alltså extrabatterier som vi kan använda för att ladda just mobiltelefonerna med. Problemet denna gång var att ingen av dem var laddade.

Det finns däremot gott om stearinljus modell längre och värmeljus för att skapa lite mer värme och också ljus i huset. Även om vi har en vanlig, fast, telefonlina hem så är telefonen praktisk att ha om det skulle krisa, men när jag skriver detta så har alla reservbatterier i de närliggande basstationerna för mobiltelefoni tagit slut och vi har därför ingen mobiltäckning. Skulle det bli ett långvarigt strömavbrott, alltså ett dygn eller längre, har jag ett fulltankat elverk som jag kan dra fram och starta. Det genererar 7,5A vilket är tillräckligt för att driva exempelvis kylskåpet på.

Det är ändå ok på något vis. Vi har värme, vi kan värma vatten och skulle det krisa så kan jag faktiskt laga mat på vedspisen så lunch och middag är fixad utan större problem. På sätt och vis är det lite mysigt men givetvis också frustrerande och det är frestande att packa in ungarna i bilen, vilket man inte ska göra i ett sånt här väder när man bor på landet omgiven av stora skogar med höga träd, och köra till McDonalds och kasta pengar på problemet.

Vi får klara oss själva och det är både mysigt, spännande och avslappnande på väldigt många sätt men det är också oerhört tärande, både mentalt och fysiskt. När mörkret börjar komma vid 15-tiden och ingen ström finns i huset så inser man snart att man kommer gå ännu en natt till mötes med mörker och kyla, för med 7-8 minusgrader ute så blir det snart väldigt kallt i de delar av huset där man inte har någon möjlighet till uppvärmning. Med det börjar också tankarna gnaga: kommer rören för elementen att frysa i kylan?

Efter 32 timmar kom strömmen tillbaka. Vi är alla en aning mer ödmjuka nu, och har redan vidtagit åtgärder för att det ska bli lite enklare att hantera den här typen av avbrott nästa gång det inträffar.



Nästa text

Apples dyra laddkablar