Att köpa en mobiltelefon

Innan iPhone bytte jag, som många andra teknikintresserade nördar, mobiltelefon ganska ofta. Den ena Nokia- eller Sony Ericsson-modellen efter den andra passerade i parad, det fanns ju rätt många att välja på och framförallt Nokia var ju oerhört duktiga på att lansera en uppsjö av nya telefoner varje år.

Under vintern 2007/2008 förändrades detta då jag fick en iPhone i present av en god vän, som importerat ett par från USA.

Efter att jag fick den första generationens iPhone var den första iPhone jag faktiskt köpte en iPhone 3GS. Många år av lånetelefoner från Apple passerade och nästa inköp var en iPhone 6s. Med andra ord har jag under de elva år som iPhone existerat köpt två iPhone.

Eftersom min jobbtelefon, en alldeles utmärkt iPhone 7, är behäftad med ett abonnemang hos Tele2, och vi inte längre har någon hemtelefon, så stod jag inför det faktum att jag på grund av ett visst mått av snålhet inte går att nå via telefon när jag är hemma. Suboptimalt när man har fyra barn, en hustru, vänner och familj som vill få tag i en emellanåt.

Jag bestämde mig att sluta snåla. Med tanke på att jag varit glad med både en iPhone 6s och senare iPhone 7 under några år nu kunde jag lika gärna ha köpt en iPhone 7 till, men med tanke på att den telefonen redan nu är en två år gammal modell kan jag åtminstone köpa vad som är den aktuella modellen några månader till. iPhone 8? Nej - iPhone X.

Ska jag köpa en telefon åt mig själv som jag ska behålla några år kan jag lika gärna göra det ordentligt.

Jag ska villigt erkänna att iPhone X är en oerhört, vansinnigt dyr telefon. Jag hade inget större intresse av att lägga närmare 11,500 kronor för en basmodell med 64 gigabyte lagring. Med ett abonnemang hos Hallon, en billighetsoperatör som går i samma nät som Tre och händelsevis har samma ägare, blev månadskostnaden så här drygt 9-10 månader efter lanseringen av iPhone X hanterbar. Telefonen har gått ner i pris en aning om man köper den via en operatör - hos Apple är i skrivande stund prislappen oförändrad sedan lanseringen.

iPhone X är en fantastisk telefon. Det är utan tvekan inte bara den snabbaste telefon jag använt, utan också den snabbaste och mest kapabla iPhone jag någonsin lagt vantarna på. De två funktioner jag uppskattar mest i telefonen är Face ID, upplåsningen av telefonen med ditt ansikte istället för med en kod eller med din tumme, och kameran, som är helt fantastisk.

Bilden ovan visar en bild tagen i porträttläget där kameran har lite fuffens för sig med ljus, skärpedjup och annat. Vissa tycker bilderna är fejk och inte är så bra som de faktiskt framstår men bilden ovan, som jag tog i normalt dagsljus inomhus, visar hur fantastiskt fina bilder man faktiskt kan ta med en mobiltelefon anno 2018.

Som vanligt när man går från en äldre mobiltelefon där man är nöjd med allt till en ny modell så inser man plötsligt hur mycket snabbare den nyare telefonen är. Allt känns rappare, allt scrollar mjukare, allt laddar snabbare och så vidare. Behöver man den snabbheten om man inte vet om att den finns? Verkligen inte, men den är oerhört trevlig när man väl får uppleva den dagligen.

Finns det mer att säga om iPhone X? Den stora, oerhört vackra skärmen kanske? Det faktum att iPhone X är aningen tyngre än en iPhone 7? Mycket är redan känt så här efter att telefonen lanserats och testats i otaliga artiklar så jag tänker inte gå in mer på det. Jag kunde inte vara nöjdare med den här telefonen.

Mobiloperatörer är jordens avskum

Mobiloperatören som så att säga kom med telefonen kan man däremot ha åtskilliga åsikter om. Jag valde Hallon eftersom jag varit kund hos dem tidigare och då varit nöjd med dem. Nu tycks saker och ting ha förändrats till det sämre. Under tiden det tog att portera mitt telefonnummer till Hallon, och få telefonen levererad, hann jag i ett dygn ha ett tillfälligt nummer hos Hallon. Min förvåning var stor när jag efter att ha slagit på telefonen för första gången hade tre SMS om missade samtal gjorts det senaste dygnet till mitt tillfälliga nummer.

Samtliga tre nummer som ringt kom från telefonförsäljare. Under det dygn jag sedan hade telefonen igång innan porteringen av mitt nummer var klar kom det ytterligare fem samtal, samtliga från telefonförsäljare. Efter tre samtal ledsnade jag och tänkte helt enkelt att jag inte svarar på samtal i min nya fina telefon tills numret var porterat ordentligt, men de tre samtal jag tog emot var intressanta. I det första samtalet sade telefonförsäljaren “Hej Hanna, detta är…”. Jag la på. I det andra samtalet frågade personen inte efter någon utan sade bara hej och började babbla. I det tredje samtalet frågade personen efter mig vid förnamn.

Att mobiloperatörerna säljer sina registeruppgifter för att tjäna pengar har varit praxis så länge jag kan minnas, men jag funderar för ett ögonblick om detta är förenligt med GDPR, för att inte tala om det smaklösa i att välkomna mig som kund till företaget med att få en massa samtal av det här slaget. Det har också föreslagits att Hallon helt enkelt återanvänder gamla nummer alldeles för aggressivt och mitt tillfälliga nummer helt enkelt finns med på en bunt telefonförsäljares listor sedan gammalt, vilket känns som en mer trolig förklaring.

Jag försökte kontakta Hallon via Twitter men som synes har bolaget, om det nu är deras Twitterkonto, valt att göra sitt konto privat. Jag borde väl kontakta deras kundtjänst direkt istället men det hade varit roligt att föra en diskussion med dem om detta i det offentliga så andra får ta del av bolagets svar.

Jag bestämde mig för att släppa detta. Mitt krig med Volkswagen om vår ena bil och hur lacken på den ramlar av i allt större mängder har satt sina spår varför jag tänker att om nån läser detta så har ni nu fått reda på tre saker:

  1. iPhone X är fantastisk.
  2. Hallon är inte fullt lika fantastiska.
  3. Volkswagen ska brinna långsamt, väldigt länge, och förhoppningsvis ned till grunden.


Nästa text

Hejdå, Facebook, hejdå, Google