Jag och min Volvo

Min bil är gammal. Det är vad 50-talister brukar referera till som en “sossecontainer”, och jag har fått utstå ett och annat skämt om min bil. Men jag gillar min bil, trots att den är just gammal, inte särskilt snygg egentligen och dessutom närmare 50000 körda mil under dess elva år på vägarna.

Jag pratar om min Volvo XC70. Känd bland annat från artiklar som denna har bilen blivit något av en förlängning av min personlighet - lite kantstött, lite mullig, lite sävlig och inte särskilt rapp i vändningarna men alltid med en ambition att leverera.

Under de mer än tre år jag haft bilen har jag fått reparera en del saker, långt ifrån mycket, men ändå saker som behövs fixas när bilen rullat långt. Generatorrem, bromsar, turboslang, regelbundna oljebyten i motor och växellåda, nya vinterdäck, kamrem, vattenpump och nu senast en läckande andra vattenpump för dieselvärmaren (som ändå är trasig så de kopplade bort den istället för att byta ut den) samt diverse delar i framvagnen som gör att det låter “klonk” emellanåt.

Det finns saker jag inte riktigt kan eller vill fixa med själv (mycket beroende på att jag saknar en bra plats att mecka på) men en kärvande fönsterhiss, trasig nummerplåtsbelysning, byte av torkarmotor och torkararm bak och lite annat småplock har jag reparerat själv. Tänkte ge mig på att byta högtalare i bilen också men såg att de är fastnitade i dörrarna så jag måste skaffa mig en popnitpistol först.

Vad är då tjusningen med en gammal bil? Den är förhållandevis billig att äga. Trots att skatten ligger på drygt 7800 kronor per år drar den under halvlitern per mil (diesel), är billig att försäkra och förhållandevis billig att lämna in på verkstad. Det är en tyst, komfortabel bil som också är oerhört säker (jag blev påkörd bakifrån av en två ton tung Range Rover i januari och det enda som gick sönder på Volvon var lite plast som försäkringsbolaget betalade byte för medan Range Rovern fick bärgas därifrån) och bor man som vi gör ute på landet är kan vintrarna vara komplicerade varför XC70:ns fyrhjulsdrift är helt suverän.

Kort sagt - det är en bil för mig. Trygg, pålitlig och fungerar för det allra mesta.

Detta kan givetvis vara en aning provocerande. Vänner och bekanta ser antingen med ett visst mått av respekt på bilen eller så fnissar de och tycker den borde ha skrotats för länge sedan. De som tror bilen är nyare blir nästan häpna när de hör vad som står på mätaren.

Det finns utöver de anledningar jag angav tidigare två stora dito som gör att jag behåller bilen och tänker fortsätta göra det ett tag till. Den första anledningen är en taxichaufför i 55-60-årsåldern som hämtade mig en tidig morgon för några år sedan. Han såg bilen på gårdsplanen och frågade vilken årsmodell det var. Därefter sade han följande:

Sälj aldrig den där bilen. Den är suverän.

Ta hand om den så kommer den fungera tills du är i min ålder.

Taxichaufförer kan snacka skit om mycket men om det är något de har viss koll på så är det bilar.

Den andra anledningen kommer från en skadereglererare på en Volvoverkstad jag besökte för ett tag sedan angående krockskadan jag beskrev ovan. Han såg vilken årsmodell det var, och tittade på mätarställningen och sade:

Imponerande.

Tar man hand om de här bilarna går de hur länge som helst och de är extremt krocksäkra.

Två, i mina ögon, auktoriteter har uttalat sig.

Jag ska erkänna att jag kastat längtansfulla blickar på allt från en Saab 9-3 Aero i lämplig årsmodell (2000-2002) till en Land Rover Discovery 3 (med diesel-sexan), två bilmodeller och märken som båda har särskilda platser i mitt bilhjärta.

Min gode vän Fredrik summerade det dock bäst om varför han som jag uteslutande köper äldre bilar och hellre tar hand om dem än att bara kasta bort och köpa det nyaste och senaste:

Dessutom finns det ju en viss tjusning med att hålla bilar i liv vid de mitalen tycker jag, man får liksom knäppa alla som inte vågar köpa en bil som gått mer än 7000 mil på näsan.

Att köpa en äldre bil är definitivt inget problem, så länge man vet vad man köper och ser till att göra sin hemläxa innan man köper. Kända och vanliga fel och problem är saker man måste ha koll på, men lägger man ner den tiden och ser till att ha en bra och prisvärd meckare i närheten kan man helt klart leva med en äldre bil.

Den ger dig inget andrahandsvärde att tala om men den rensar inte bankkontot heller när du ska punga ut handpenningen.

Nästa text

Kanske en av historiens bästa filmer